Tisdagkvällens träning ägde rum på Hakungekrossen. Deltog gjorde tre "ordinarie" och två "vikarier".
Hela dagen vräkte regnet ner och vindarna var av en styrka som välte en lastbil på gamla Norrtäljevägen! Men enligt väderrapporteringen skulle ovädret ha dragit förbi på kvällen. Denna prognos stämde till fullo och vi fick träna utan regn och blåst. Däremot var det endast 100 och vantar stoppades ner i träningsväskan för säkerhets skull! Men regnet som fallit hade inte runnit undan, så träningsområdet liknade ett mindre sjölandskap med fantastiska sandstränder! En dröm för ett gäng småbarn!
Vikariehundarna körde vindstigar i ett område fullt av bråte, vilket gav bra miljöträning. Inte helt lätt för en färsk hund att klura ut vindriktningar med höga branter och föremål som påverkar riktningen. De får en klockren vittring och går ut på den. När de sedan närmar sig figuranten försvinner vittringen. De har ännu inte fått rutin på att gå tillbaka och söka vittringen på nytt. Men övning ger färdighet och båda hundarna gjorde mycket bra ifrån sig!
Gázzi fick tre figuranter bland transportbanden och tunnlarna. Husse hade lagt upp söket och såg till att Gázzi startade från en punkt där hon inte skulle få flyktspår efter figgarna. När Matte startade sin hund hade Gázzi vittring från start och visste precis vart hon skulle sticka. Hon drog rakt igenom hela området och in i den mindre tunneln, där hon markerade direkt. Matte hade på denna tid hunnit förflytta sig ett fåtal meter och Husse som gick bredvid undrade hur Gázzi burit sig åt!
Figuranten i tunneln blev rejält utskälld under en längre tid och undrade i sin tur var Matte hade blivit av. Det dröjde ju så länge och ingen kom! Men figgen var tålig och uthärdade. Tack för det! Hundens skall är det enda man som förare har att gå på för att hitta hund och figurant! Börjar figgen belöna, tystnar hunden. Då står man där som förare och vet inte vart man skall gå. Bra jobbat både Gázzi och Figge!
Därifrån fick Gázzi jobba vidare och hon stack direkt längst in i stora tunneln. Åter en bra markering, men nu var Matte betydligt närmare. Figuranten behövde inte hålla för öronen så länge! När Matte och figgen gick ut ur tunneln föste de Gázzi framför sig. Matte såg att hennes hund inte var nöjd. Gázzi gick upp med näsan och tittade tillbaka in i tunneln. Men vägen blockerades av två stora människor. Utanför tunneln gick Gázzi upp på grushögen över tunnelmynningen och jobbade ut mot transportbandet. Hon lämnade dock området och stack ner en sväng. Gjorde en halvhjärtad markering mot den dörr där Husse stått vid senaste träningen i området. Men Matte hade hela tiden känslan av att hunden inte varit nöjd vid utgången ur tunneln. Alltså skickades Gázzi tillbaka dit. Rätt tänkt, för snart kom en markering i tunneln. Längst in, innanför den första figuranten satt nästa figge! Åter ett bevis för vikten av att iaktta sin hund och lära sig läsa den. Det är ekipaget som skall lösa uppgiften. Samarbete med hunden!
*
Husse valde att köra Násti i området med bråte och ville ha fyra figuranter på långt avstånd ifrån varandra. Det fick han! Tre av figuranterna hamnade i yttersta utkanterna, på de tre sidor som inte utgjordes av en lodrät bergvägg! Endast en figurant låg inne bland bråten, i ett stort metallrör. Matte, som blev hittad sist, låg där hon trodde att Husse skulle starta. Man skall inte tro så mycket...! Som sist funna figurant har man inte sett så mycket av söket direkt. Men markeringarna hos de andra figuranterna lät bra. Husse var mycket nöjd med sin hund och mycket nöjd med söket! Han fick verkligen tänka till som förare, eftersom han slentrianmässigt utgått från att alla fyra figuranterna skulle ligga inne i bråten. Nu låg en bakom en grushög, en i ett buskage och en bakom några betongfundament. Nyttigt! Områdets avgränsning blir lite diffus i sådan här områden. Men Násti hittade alla figuranter trots att hennes Husse blev lite ställd över upplägget!
När Gázzi hoppade in i bilen efter sitt sök, var det ingen som kunde tro att det var en nybadad hund! Men hemma igen hade all våt sand torkat och ramlat av. Det är en härlig pälskvalitet på de Lapska Vallhundarna. Vanlig smuts bara ramlar av. Däremot inte olja....