Dagen präglades av mycket kraftiga åskskurar rakt över oss. Rent vansinne att gå ut med andra ord.

På sena eftermiddagen började det lugna ner sig och då gick Husse och Matte en relativt kort promenad. På kvällen väntade tredje gången på utställningskursen.

Utanför en tomt var den smala vägen till stor del upptagen av ett stort fordon med lågt flak och lågt släp. På de båda flaken stod mindre grävmaskiner. De var fastsurrade med diverse spännremmar. Husse passerade med Gázzi mellan diket och fordonet, i gräskanten. Det gick alldeles utmärkt!

Men Násti är totalt miljöskadad! När Matte passerade hoppade hon självklart upp på släpet och gick frammåt. Hon klev över spännremmarna. Matte backade och bad sin hund att hoppa ner. Visst! Násti hoppade snällt ner! Men så snart Matte började gå frammåt hoppade Násti upp och fortsatte promenaden uppe på flaket. Násti visade tydligt att hon ville klättra upp på grävmaskinen. Vilket hon absolut inte fick. Inte förrän Matte lät mer bestämd insåg Násti att det som annars belönas inte alls var populärt denna gång. När hon upptäckte denna oväntade möjlighet till lite klätterövningar, blev hon helt klart väldigt förtjust! Hon måste ha blivit miljöskadad av all träning i konstiga miljöer. En slät grusväg är inte en tillräcklig utmaning när andra vägar bjuds.

Men den typen av hund är ju precis vad vi vill ha! När vi ser våra hundar, helt orädda och med lätthet, ta sig fram i besvärliga miljöer, blir vi varma om hjärtat. Samt många gånger fulla i skratt åt deras framåtanda och glädje.

På kvällen var det som sagt utställningsträning. Vår instruktör hade under helgen varit på kurs för Gerhard O´Shea (tror jag det stavas) och hade mycket att förmedla.

Proper klädsel, ett leende, något som sticker ut - som gör att man syns, inte verka orutinerad, inte bli glad när man vinner, det skall verka som att det är vardagsmat! Man skall se ut som att man är en professionell handler helt enkelt!? Lättare sagt än gjort! Det kändes inte som att hunden var så viktig egentligen....