Tisdagsträningen blev för Husses och Mattes del kraftigt försenad.

Vägen till tisdagens träningsplats är en smal gammal slingrig väg längs en sjö. Många gårdar och villor ligger längs denna väg som går genom en jordbruksbygd. I kurvorna är det många gånger helt skymd sikt och där är många backkrön samtidigt som där är kurvor. En väg som rimligtvis borde vara omöjlig att köra fort på, men som många i stället ser som någon sorts utmaning. Populär bland MC-förare.

Husse och Matte kom över ett krön i en kurva och fick se människor på vägen och två frontalkrockade bilar. En ny Volvo med vänster flygel krossad, stod uppklämd mot grässlänten på höger sida av vägen. Mer på sin högersida än så kunde bilen inte vara. På andra sidan av vägen låg resterna av en bil. Totalkraschad. Korta bromsspår från den bilen ledde rakt mot Volvon. Den totalkraschade bilen hade kommit på vänster sida av vägen i kurvan...

De unga män som suttit i Volvon stod på vägen och tog fram förbandsmaterial ur en förstaförbandsväska. Själva var de helt oskadda.Vägen var helt blockerad. Husse har en mycket välutrustad förbandsväska i sin bil, vilken vi erbjöd, men den behövdes inte. Matte gick fram för att se hur svåra skador de två männen som satt på vägen hade. Föraren hade ont i ett ben, men inget brutet och inga sår. I övrigt luktade han kraftigt av alkohol. Passageraren luktade även han alkohol (hade en rödvinsflaska i handen när han hjälptes ur bilen!) och ögon stora som tefat! Han blödde rejält från en skalad huvudsvål och ett helt sönderskuret ögonbryn. Blodet rann ner över hela ansiktet på honom. Ingen hade haft säkerhetsbälte. Matte satte sig hos männen och pratade med dem för att höra hur de mådde och för att ta reda på varifrån allt blod kom. Någon räckte fram ett förstaförband som Matte tryckte mot såret på huvudet. Den skadade mannen var allt annat än nykter och berättade att han var narkoman och att han hatade snutjävlarna och började arbeta upp sig i aggression. Matte bestämde sig för att sitta kvar och se till att han förhöll sig lugn. Det tycktes fungera eftersom han påpekade att Matte hade snygga tänder och därför var en bra kvinna. "Jag gillar din röst, du får mig lugn". Bra! Mycket annat av det han sa lämpar sig inte att skriva ner, men det är sådant man får ta.

Först anlände några brandbilar. En av brandmännen var pappa till föraren av Volvon. Ett högst personligt larm alltså! Brandkillarna spärrade av olycksområdet och kom med filtar och bättre förband för såret i skallen. De anbringade även kragar som nackstabilisering. De säkrade direkt den totalkraschade bilen så att den inte skulle kunna ta eld. Uniformer var inte vad den blödande mannen uppskattade mest här i livet. Med jämna mellanrum ökade hans aggression, men han lyssnade uppenbarligen på Matte, så det löste sig vartefter. Ingen annan fick ta i honom. Inte heller stoppa blödningen från ögonbrynet. Matte fick.

Ambulanshelikoptern kom och åkte. Tom.

Därefter kom två ambulanser. Detta uppskattades inte heller av den blödande mannen. När en ambulansförare skulle undersöka honom, sittande på huk framför honom, placerade han en hand på hennes knä. "Ta inte i mig! Du blöder!" Fräste hon ifrån. Det fick honom kanske inte lugnare precis. Därpå anlände några polisbilar. Ambulanspersonalen hade börjat ta hand om föraren och avrapporterade till poliserna: "Den här tar vi med oss, men honom tar vi inte med! Han är aggressiv, honom får ni ta i polisbilen!" Detta sades över huvudet på den blödande mannen och han blev så förbannad som han orkade. Han gjorde helt klart att "han inte tänkte åka med någon jävla snutbil! Senast han gjorde det hade de slagit sönder honom!!"  O.s.v.

Poliserna stod där länge och de pratade och pratade. Husse som höll koll på vår bil och hundarna undrade varför allt tog en sådan tid och varför poliserna bara stod där och pratade. Under tiden hade Matte fått den blödande mannen lugn igen och såg att den andra båren stod i närheten. En ung brandman som satt intill hela tiden flyttade fram båren på Mattes förslag. Den blödande mannen tillfrågades om han kunde resa sig och gå till båren. Inga problem! Brandkillen och Matte fick dit honom och då grep andra in och spände fast honom. Rätt som det var så befann han sig i ambulansen ändå! Skööönt! Poliserna stod fortfarande och pratade.

************* 

När killarna i Volvon hjälpte ut männen i framsätet, hade en kvinna i baksätet tagit sig ut själv och gått iväg efter vägen! Hon var chockad enligt killarna. Ingen visste om hon var skadad. Eftersom hon gick iväg efter vägen förmodades hon möta polisbilarna. Nej, ingen polis hade sett någon kvinna gående efter vägen. De kallade på en polishund. Matte nämnde att det satt två räddningshundar i bilen och erbjöd sin och Husses hjälp. Polisen i fråga var inte ett dugg intresserad. Tiden gick och ingen polishund kom. Då nämnde Matte för en annan polis att skulle de ångra sig så kunde sex hundar vara i arbete inom kort. Träningskompisarna väntade ungefär fem minuter därifrån. "Det där har du redan sagt tre gånger, det kommer en polishund!" snäste polisen. Så var det faktiskt inte!

När det gått närmare en timme efter olyckan var polishunden på plats. Föraren visades var kvinnan gått efter vägen. Där försökte han ta spår. Han gick aldrig till bilvraket där kvinnan suttit. Många hade vid det här laget gått överallt i området. När bilvraken var borta åkte poliserna och Husse och Matte kunde fara vidare till sin tisdagsträning. Efter vägen, i skymningen, på väg ut i en veteåker, gick en ensam polis med sin hund.

* 

Träningen gick bra och både Gázzi och Násti skötte sig.

Prolog.

Matte kontaktade i dag polisen för att höra om kvinnan återfunnits. Efter intern diskussion fick Matte beskedet att kvinnan begett sig till vänner i närheten av olycksplatsen. Hon hörde hemma på ett behandlingshem på andra sidan Stockholm och polisen visste inte var hon befann sig nu.

* 

Ett vanligt scenario vid övningar är exakt detta! Vi kommer till en trafikolycka med skadade och någon chockad person har gett sig ut i terrängen. Vi tränas i att ge första hjälpen och att med hundarna leta efter den eller dem som avvikit från olycksplatsen.

Matte upplevde att dessa övningar helt och hållet "satt i ryggmärgen" när det gällde första hjälpen och omhändertagande. Även detta med stökiga personer! Vad som skulle göras kändes fullständigt självklart och okomplicerat. Det var gjort flera gånger innan.

Men när vi övar går vi alltid ut med hundarna och söker! Där ingår aldrig att polisen tackar nej till sex sökhundar som kan gå ut direkt och i stället väntar i en timme på en hund, som har en dryg timme på sig innan det blir mörkt.

Många tankar surrade i Mattes huvud under kvällen. Tänk om kvinnan var allvarligt skadad. Det var mörkt och det regnade. Bilden av den enda hunden på väg ut i vetet dröjde sig kvar på näthinnan.

Matte erfor denna kväll vad andra erfarit tidigare. DET GÖRS SKILLNAD PÅ FOLK OCH FOLK.