Väderrapporteringen varnar för att vintern knackar på dörren. Matte tog sig i kragen och fortsatte det som påbörjades i går. Undanplockning av en hel del saker som måste komma under tak innan snön börjar falla. En del skräpiga växter skulle rivas bort och alla eklöv borstas bort från altanen. Gázzi låg så snällt under de stora granarna framför huset. Grindarna stod öppna titt som tätt när Matte rantade fram och tillbaka. En del växtmaterial hamnade i komposten, det finare. Men det grövre fick fylla en rotvältegrop, i skogen tvärs över vägen.

Men var sjutton var Násti? Hon hade länge försökt aktivera Matte med sin gamla trasiga fotboll. Matte hade lite dragkamp med henne, men engagemanget blev inte riktigt helhjärtat från Mattes sida. Násti kom med bollresterna och satte sig snällt och tyst intill Matte och väntade. Väntade lite till. Till slut placerade hon bolltrasan bredvid eller framför Matte. Svårt att missa liksom! Men Násti var helt tyst. Bra! Det var en stund sedan Matte såg Násti och nu syntes hon inte till någonstans. Hon brukar inte heller smita ut när grindarna står öppna, men var var hon?

Matte ville inte ropa i onödan om Násti låg skönt någonstans. En liten springa hade blivit ostängd när Matte drog för skjutdörren till glasverandan. Där hade Násti tryckt sig in och låg nu skönt på fällarna i den gemensamma hundkorgen. Det är bra att hon tar hand om sig själv och sina barn!

När Matte fått undan tillräckligt för att känna sig hyfsat nöjd var det tid för en hundpromenad. Just då började det utlovade regnet falla. Det blev en ganska lång men tidsmässigt kort promenad. Ändå var både Matte och hundarna rejält blöta vid hemkomsten. En rejäl torkning av hundarna, varmt kaffe till Matte  och lite ved på glöden, så återkom värmen snabbt!