Under dagen tog Matte och hundarna en rejäl stavpromenad. Den avslutades med hundarnas (Matte fegade!) premiärdopp i sjön Hoven.
Ett antal pinnar hämtades och apporterades i land till Matte, som kastade ut dem igen! Násti fick ett spel och rusade runt och vrålskällde! Hon var inte riktigt kontaktbar. Det resulterade i att hon fick ligga och titta på när mamma Gázzi hämtade pinnar i vattnet. Efter en stund hade Násti lugnat ner sig och fick simma lite hon också.
På kvällen var det sedvanlig tisdagsträning. Denna kväll i ett sandtag. Sedan vi var där senast var området "ommöblerat". Den stora plan vi utgått ifrån, var nu till stor del en djup krater med lodräta sidor. Alla sand och grushögar var väldigt mycket större! Två stora maskiner stod vid kanten av kratern. Eftersom vinden kom från andra sidan kratern, gällde det att placera ut figuranterna så att hundarna inte rusade rakt ut i tomma intet. De hade ju kunnat springa där vid det senaste besöket! Det är inte helt lätt att veta hur vindarna går med alla dessa jättehögar! Höga som flervåningshus!
Násti var först ut. Husse skulle träna henne att vara noggrann med sina markeringar. Själva söket var inte det viktigaste denna träning. Matte satt som figurant i en glipa mellan några högar och den högt liggande ursprungliga marknivån. Plötsligt kom Násti springande längst ut på kanten av "skogen" högt över Mattes huvud. Vittringen går alltid uppåt förvisso, men det var överraskande att hon skulle ta den ända där uppe. Inga problem för en smidig Lapsk! Hon kastade sig ner för slänten och åkte ömsom kana, ömsom sprang, ner till Matte! Där gjorde hon en jättefin markering!
Nästa figurant satt jättelätt bakom en gigantisk sandhög formad som en sockertopp mitt på en plan. Husse skulle passera och låta Násti få vittringen vid passagen. Násti gick lös. Då rusade hon upp på denna hög med branta sidor! Kravlade och kämpade sig upp till den spetsiga toppen! Där stod hon, mycket högt över marken på en extremt liten yta! I full fart ner på andra sidan och markerade figuranten! Varför skall man gå på plan mark när man kan få klättra och klänga?!
När det var Gázzis tur fick hon fyra figuranter väl fördelade över hela området. Den första satt högt upp i en maskin. Efter att ha försökt ta sig in i och upp på den måste Gázzi inse att hon inte kunde komma ända upp till figgen! Hon markerade rakt under där han satt. Nästa figge satt på andra sidan kratern, bland stora stenblock, nedanför den branta kanten upp till den ursprungliga marknivån. Vittringen steg uppåt och hon tog sig upp på branterna på olika ställen för att komma åt vittringen. Matte blev nervös och kallade ner sin hund! Rädd för att det skulle uppstå ras som skulle begrava hunden! Från håll såg det ut som om hunden klättrade efter lodräta sidor 10 meter upp i luften! Höjden var korrekt, men helt lodräta var sidorna inte. Enligt Husse som var figurant. Gázzi fixade det hela trots Mattes begränsningar!
Nästa fig. hittade hon utan att ge Matte skrämselhicka i en glipa mellan några högar. Där höll hon sig på marken och gjorde inte som sin dotter. Den sista figuranten skulle vara strax bakom den stenvall som markerade bortre gräns i området. Gázzi stack över vallen och Matte väntade sig en markering. Tyst var det. Länge. Vart tog hunden vägen? Matte klev upp på vallen och skådade innåt skogen. Ingen hund. Ingen figurant!
När Matte så började få ett vidare perspektiv, fick hon se figuranten bekvämt tillbakalutad på en stubbe med "ryggstöd". Långt bort från där Matte trodde att figgen skulle vara placerad! Från det parti där Gázzi försvunnit dök hon upp och fick vittring på figgen ute i skogen. Snyggt jobbat och snygg markering! Figgen, som iakttagit Gázzi hela tiden, hade sett henne söka fram och tillbaka i skogen där andra rört sig tidigare under kvällen.
Ailu gjorde även han ett mycket bra arbete denna kväll och hans matte var mycket nöjd!
Matte, som blev hittad sist, fick tyvärr inte se något av det.