Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

HUNDDAGBOK  

 

EN ÖVERJÄVLIG DAG

2009-01-05

För en vecka sedan bokades tid för att få Mánnu undersökt på Ulltuna Djursjukhus i Uppsala. Mánnu ökade inte alls som han skulle i vikt och han fick problem vid övergången till fast föda vid avvänjningen. Maten gick rakt igenom honom .  Hans slemhinnor var i blekaste laget och han åt men tycktes ändå hungrig.

I dag klockan 11.15 hade vi tid och veterinären noterade hans symptom och nämnde genast att det är synnerligen svårt att diagnosticera en så ung / liten hund, för att inte tala om att kunna behandla den. Hon ville undersöka honom steg för steg och hon ville börja med en röntgen av brösthålan. Om något avvikande syntes ville hon göra en kontraströntgen.

Så skedde och vår tappre lille Man - Mánnu genomled att man drog ut honom, vred och vände på honom och sprutade i honom kritsmakande kontrast. Det var en tuff behandling den lilla hunden blev utsatt för, men nödvändig.

Kontraströntgen visade en kraftigt förstorad matstrupe - en medfödd missbildning. Han prognos var urusel. Flytande föda i små mängder fungerade, men inget annat. Matstrupen blev som en reservoar där maten stannade kvar med endast en mycket liten öppning ner till magsäcken.

Vid detta besked fattade Matte beslutet att låta den Lille Mannen få somna in. Enlig veterinären innebar varje måltid problem och plåga för honom numera. Det var vackert så att han klarat sig så här länge. Men tack vare en noggrann övervakning av hans måltider kunde han bli så gammal att en diagnos kunde ställas. Det hade ju kunnat vara så att defekten var något som hade kunnat växa bort!

När Husse och Matte åkte hemifrån i morse fanns inte tanken att Den Lille Mannen Mánnu kanske inte skulle komma hem igen!

Mánnu kommer att obduceras och sedan separatkremeras. 

Nu är det så fruktansvärt tomt och mormor Gázzi saknar sin dotterson! Han brukade ligga mycket hos henne sedan julhelgen.

Modji försöker ersätta sin bror som kombatant med katten Mysjkin. Till kattens förskräckelse. Násti tycks konstigt nog minst påverkad hittills.

Kanske hon var den enda som visste?

Hon stötte aldrig bort honom, men släppte honom till hans mormor. 

Matte är bara ledsen.

Hunduppfödning får nog andra ägna sig åt.