Älgebyrundan med stavar i dag igen! Av flera olika skäl.
Sommarväder! Gassande sol hela dagen och 240 varmt. En ganska sval nordlig vind som gjorde promenaden riktigt angenäm. Underbara dofter sprider sig från alla blommande buskar och träd. Syrénerna har just slagit ut och det är första gången på många år som det blivit ett glapp mellan Hägg och Syrén! I år lyckades den berömda skomakaren få till en semester i alla fall. Han hade ju stängt "mellan Hägg och Syrén"
En "sommarloppis" nere i byn har en skylt i dörren under vinterhalvåret: " Öppnar igen när vitsipporna blommar." Det är fint tycker vi! Lite naturromantiskt!
När man går Älgebyrundan passerar man ett antal hus i två sammanhängande fritidshusområden. I rätt många av husen bor det hundar av en mängd sorter och storlekar. Den första vi passerar är en smällfet skällande Jack-Russeltik. Hon kommer och går som hon vill ut från tomten. Ofta, alldeles för ofta, står hon mitt på vägen och skäller ut bilar som passerar. De flesta bilister kör avsevärt fortare än de 30 km/t. som rekommenderas. Hunden står där hon står och i växlingen mellan sol och skugga kan hon vara mycket svår att se. Hon går dessutom mot bilarna! Hon tycks höra dåligt och är för fet för att hinna undan! Förr eller senare råkar hon nog väldigt illa ut. Tyvärr. Arma hund!
När vi så passerat över fotbollsplanen och fortsatt in i nästa område blev vi utskällda av ännu en smällfet Jack Russel! En hanhund som var så fet att "pistolen" låg mer eller mindre gömd i den feta buken. Han stod bunden vid en löplina med så kort rep att han endast kunde gå rakt under löplinan fram och tillbaka. Det var nog på gränsen att han kunde lägga sig ner! Det såg verkligen inte bra ut. Arma hund!
Vi fortsatte vår vandring och kom ut på den stora asfalterade "huvudvägen" genom detta område. Vägen går en kort sträcka utmed en bäck. I hettan i solen på asfaltkanten satt en ung fin groda. Det var verkligen ingen lämplig plats! Vid en närmare titt visade det sig att den tycktes ha gett upp. Den satt mitt i en myrstig med skogsmyror. Myrorna hade angripit den stackars grodan! En räddningsinsats var av nöden och grodan förpassades ner i bäckkanten. Arma groda!
Inte alls så långt därifrån låg en annan ungdom som det gått betydligt sämre för. Där fanns inget alls att göra längre, tyvärr. Det var en pytteliten snokunge som var alldeles platt efter en närkontakt med en bil. Så sorgligt! Arma lilla snoken!
Så småningom kom vi ner till sjön och hundarna fick vara lösa på en halvö med mycket varierande stränder. Där kunde de gå omkring och skrota i vattenbrynet precis som de ville. Härligt att se hur de liksom visar varandra när de hittat något intressant. Något som var gott att äta lyckades de också hitta vad det verkade! När vi fortsatt till de flata badklipporna blev det lite ofrivilligt bada för Gázzi som halkade i vattenbrynet. Hon felbedömde vattendjupet vid en stor stenbumling hon skulle försöka gå till. Násti tycks ha fått "eko" på hjärnan! Hon nästan låste sig i koncentration på vad som fanns på stranden mitt emot! Nu skällde hon inte ens, utan stirrade bara mot den andra sidan av sjön! Knäpp hund kan man tycka. Men hur skall hon veta att det inte finns en hund där med likadant skall som hennes eget?
På kvällen hade vi ringträning på vår gräsmatta tillsammans med vår granne och lilla T. Alla skall vi till Norrköping på lördag. Gázzi och Násti skötte sig jättefint! Lilla T. åxå! Men när lilla T. skulle springa till Husse och nästan snubblade på vår katt Mysjkin, tvärvände hon och rusade förskräckt åt motsatt håll! Arma lilla T.!