I dag var hundarna och Matte kallade till Rosersberg. Teknisk utrustning skulle testas, det var allt vi visste. Klockan åtta skulle vi inställa oss vid slottet. Ytterligare två hundförare var ditkallade, medförande en Working Kelpie och en Riessen. Vi hundförare bar våra tjänstedräkter eftersom det var ett officiellt uppdrag. Det skulle visa sig bli väldigt svettigt under dagens lopp! Dräkterna är gjorda i syntetblandad bomull för slitstyrkans skull. Rejäla byxor med bröstlapp och hängslen. Jackorna lämnade vi i bilarna. Matte hade gummistövlar med stålhätta. Stadigt och bra men varmt! Temperaturen gick upp till 24 ⁰.

Vartefter samlades allt fler människor från ett stort antal länder och vi började förstå att det här var ett ganska annorlunda uppdrag vi fått. Vi presenterades och de svenska värdarna berättade vad som skulle ske under dagen. Först skulle vi alla åka ner till ruinstaden och några figuranter skulle läggas ut. Det skulle vara så realistiskt som möjligt och söket av hundar skulle göras som vid en jordbävning utomlands. Vi fick inte veta hur många som var utlagda och de skulle gömmas djupt.

Kelpien fick börja och vi andra fick inte titta. Vi hörde att han markerade en figurant. Då togs han undan och Gázzi skickades som kontrollhund. Hon markerade efter att förgäves ha sökt sig närmare figuranten. Därefter fick Gázzi fortsätta att söka. Hon fastnade i ett väldigt blockrikt parti med många djupa håligheter. Matte och Gázzi togs undan och Riessen släpptes på i stället. Han markerade efter en stund och togs undan. Kelpien fick söka på en anvisad plats och fick en markering. Alla tre hundarna hade gjort helt rätt men olika. Figuranten låg djupt och vinden slog väldigt. Ledaren för denna uppvisning blev fantastiskt nöjd med att tre hundar markerat olika och ringat in figuranten! Han utbildar internationella ekipage. Vi hundförare var definitivt mindre nöjda!

Nu togs APPARATEN från Israel fram! Med den kunde de se exakt var under betongblocken figuranterna låg. Hundarna fick göra grovjobbet, därefter skötte den tekniska utrustningen precissionen.

Under denna uppvisning / test stod runt 30 forskare från flera olika länder och tittade på vad vi gjorde! Det är vi verkligen inte vana vid!!!

När detta sök var klart fick vi vänta vid bilarna för att stå till forskarnas förfogande. Efter ett tag kom en av svenskarna och ropade att de behövde en hund. Matte var snabb och tog med sig Násti bort! Där tog Sergej, en av forskarna, hand om Násti och gick med henne bakom en betongvägg. Utanför satt hans kollega och mätte skillnader på hund och människa när de rörde sig. Sedan satte han sig på en stol och Násti skulle sitta helt stilla och lugn bredvid honom. Det var inte helt lätt för henne eftersom marken bestod av vassa stenbumlingar! Genom betongväggen skulle andningen hos hund och människa mätas genom strålning! Otroligt att det går att göra så! Matte fick sätta sig med Násti en stund och sedan skulle Násti sitta alldeles ensam i det lilla utrymmet omgärdat av betongväggar. Hon tyckte verkligen att det var svårt att sitta med en massa vassa stenar i rumpan och halvsatt snarare. Då blev inte andningen riktigt bra. Matte kom på att sätta Násti på stolen i stället. Där var inte mycket plats och stolen var vinglig, men där satt hon så snällt. Länge! Alldeles stilla! Hon såg väldigt rörande och övergiven ut men hon satt lugnt och avslappnat och forskarna var nöjda! Sergej to åtskilliga bilder på den lilla hunden på stolen! Bra reklam för rasen!

Åter till bilarna och väntan. Mycket väntan! Ingen behövde oss tydligen. Så småningom fick vi besked om att alla, vi också, skulle tillbaka till slottet för att äta. Efter lunschen tillfrågades forskarna om de behövde oss mer över huvud taget. Det gjorde de inte så vi blev lediga.

Vi förare fick en arbetsdag som var som en träningsdag för hundarna. Vänta, vänta, vänta. Ut och jobba. Vänta, vänta, vänta!

Men ett uttryck man tidigt lär sig är: "gilla läget".

Vi gillade absolut läget denna dag! Inte slet vi ut oss direkt och vi fick uppleva något ganska annorlunda med våra hundar.