I går hade ju Husse köpt en vattendummie till Násti. Den tog hon genast och placerade bland sina andra "valpar" i sin korg. När han gick ut på sista kissrundan i går kväll fick Matte i uppdrag att stjäla den nya valpen samt en gammal valp och lägga dem i ett annat rum. Han ville se Nástis reaktion när hon kom in.
Násti sprang direkt till sin korg och upptäckte omedelbart att valparna försvunnit! Endast tre valpar var kvar. Katten, som låg i närheten, fick ett ilsket ögonkast och så letade hon rätt på sina barn. Hon tog bara med sig den nya valpen till korgen då. I morse hade hon hämtat även den sista och nu låg de där alla fem igen. Násti var nöjd.
Vid sjutiden på kvällen tog vi med Nástis nya valp, fastgjord i ett snöre, när vi skulle gå till sjön och låta hundarna simma lite. Hela dagen har det varit sol och 260.
Matte kastade i valpen och höll i snöret för säkerhets skull! Baddräkten var med, men den kalla vinden avskräckte och Matte fegade ur! Násti blev väldigt störd av att hennes barn var långt ute till sjöss! En och en halv meter från badklippan! Mormor Gázzi, som inte förstått riktigt att det var hennes barnbarn som flöt därute, gav sig i och apporterade in en fin ny vattendummie! Násti höll på att gå i taket av frustration men gav sig inte i vattnet av någon anledning! Hon blev totalt blockerad och vrålskällde! Till slut fick hon lite "hjälp" nerför den flacka hällen och simmade ut och hämtade sin valp.
Nu var det plötsligt jätteroligt att simma! Násti gav Matte valpen och förväntade sig att få hämta den en bit ut i vattnet! Gång efter gång! Hundarna fick växla att simma och apportera. Det märktes att det var skönt för dem att svalka av sig efter dagens hetta.
När Husse och Matte begav sig hemmåt med hundarna, kontrollerade Násti hela tiden att den nya valpen var med hem! På kvällen ville hon inte gå ut när Husse ropade på henne. Hon låg med sina valpar i korgen. Tänk om någon skulle försvinna igen!
På förmiddagen fick Násti följa med på en "bakluckeloppis". Vi tycker att det är viktigt att separera hundarna ibland. Násti behöver få stå på egna ben. Det blir lite fel om hon alltid skall ha sin mamma i närheten. I dag träffade hon en liten gammal tik av okänt märke. Ägaren var en äldre man och hundarna fick hälsa så där som man alltid lät dem göra förr i tiden. De nosade och kollade och sedan gick de åt var sitt håll. Av eget val.
Ibland kommer tanken att det kanske blev mer naturligt och mindre spänt då? För tjugo år sedan eller så. Nu låter vi ju inte hundarna hälsa när vi möter okända hundar. Då kanske vi signalerar att det kan vara farligt och så blir det spänt och görs utfall? Vid besöket i Finland märkte vi att man hade en helt annan attityd vid hundmöten! Där lät man kopplade hundar hälsa när man möttes på gångvägar och trottoarer. Inte alltid naturligtvis, men det var betydligt vanligare där än här.
Allt var inte bättre förr. Absolut inte! Men allt är inte bättre nu.