Tanken var att lägga spår och träna spårupptag i helgen. Spårupptag kommer för första gången att ingå som ett moment på funktionskontrollen den 4.10. Men tyvärr var det en aktivitet som inte kändes lämplig för två genomförkylda och slaka hundförare.
Lördagen blev det en tur till Arninge för att införskaffa ett garagetält till Husse. Tidiga morgnar med igenisad bil blir slitigt. Bilarna på granntomterna skyddas mer av träd och isar inte alls igen lika lätt. Orättvist! Nu ägnade sig Husse åt lite klurande och skruvande och fick upp det mesta av ramen på lördagen. Regnskurar även denna dag!
Matte tog upp hundarna i skogen för ett lekpass. De jagade varandra, tuggade pinnar och grävde. Så hände det igen! Just där hundarna grävde växte det kantareller! Matte är inte så förtjust i svamp och letar sällan efter dem. Men de bara dyker upp framför fötterna! Då får de följa med hem och bli till något gott åt Husse. Men man kan ju undra om hundarna på något vis dras till svamparna, eftersom Matte hittar svamp där de parkerar sig?
Söndagen tillbringade hundarna på tomten, i närheten av Husse som "byggde" färdigt garagetältet. När allt var klart var det sex små konstiga plastklämmor kvar. Matte kunde inte släppa funderingarna över vart de hörde. Problemlösning! Men det var tji! Matte var inte smart nog för att klura ut deras funktion. Husse bara skrattade, eftersom allt fungerade utan dessa små klämmor.
Efter "taklagskaffet" sken solen och Husse och Matte tog en cykeltur med hundarna kors och tvärs i området. Oj vad det byggts altaner i sommar! Gamla hus har fått en helt ny karaktär och de kuperade tomterna har blivit mer utnyttjade. Det ser så trevligt ut! Hundarna brydde sig nog inte så mycket om det. Mer då om de hundar vi mötte, men som de passerade utan att ta någon notis om. Duktiga hundar!
Med anledning av de överblivna plastbitarna erinrade sig Matte en historia ur verkliga livet. Berättad av den som utförde pojkstrecket i sin ungdom!
Han berättade följande:
Som ung grabb var han springchas på en verkstad som tillverkade motorer till båtar. Alla körde med honom och gjorde narr av honom på olika vis. Så fick han veta att en ny maskin anlänt till verkstaden. Den skulle plockas upp och ihop. Fan själv flög i honom och vid ett väl valt tillfälle stoppade han dit en extra bult. När gubbarna monterat ihop maskinen rev de sig i huvudet och begrep inte var den överblivna bulten skulle sitta. Alltså monterade de ner maskinen och började från början. Samma resultat. En överbliven bult. Åter monterade de ner maskinen och satte ihop den. En bult för mycket. Då kom ett snille på att ändå försöka starta maskinen. Den fungerade utmärkt och man beslöt att strunta i extrabulten.
Ibland är skadeglädjen den enda sanna! När detta berättades var springchasen i 70-årsåldern och han log brett när han berättade historien. Sanningen kom aldrig fram på verkstaden, men han hade fått sin hämnd!