I går skrev Matte om att vinden tog med sig damm från toppen av sandhögarna. Dammolnet visade vindriktningen som en jättelik "puff".

Här kommer nu en beskrivning av en "puff" samt puffens historia. Såsom Matte känner den!

I början av 1990-talet gick Matte sin första räddningshundkurs. I gruppen hade vi två doktoroander från SLU = Statens LantbruksUniversitet. Det var väldigt bra att träna med dem! Utöver att de var (är!) väldigt trevliga, så hade de tillgång till sådant som var till glädje för alla i träningsgruppen. Dels stora kulvertsystem på Ulltuna att träna i och dels riktigt små plastflaskor med pip!

Vad dessa små plastflaskor innehållit förtäljer inte historien. Men vi fyllde dem med talk! Vanlig talk. Matte brukade få lavendeldoftande talk från England, så då fylldes de små flaskorna med det. Sedan hade vi ett ypperligt redskap för att testa vindriktningen med! Ett litet tryck på flaskan och ut kom lite talk som lisom ett litet moln drev med vinden. En liten puff! Så visste vi vindrikntningen! En mycket viktig detalj när man tränar sök! Vindriktningen påverkas av så mycket i omgivningen. Höga byggnader, berg, vatten, värme och kyla till exempel. Vindriktningen kan vara på ett sätt där vi står och bestämmer en lega. Så när man kommer in i legan märker man att vinden går i en helt annan riktning. Söket kommer inte att bli som man planerat för hunden. Med en hund under utbildning är det viktigt att det blir rätt!

Att använda en puff är väldigt lätt. Man "häller ut" en liten mängd talk. Att fylla på den är desto svårare! Matte gjorde det häromdagen. Inte kul alls. När man väl lyckats pilla bort den lilla, lilla pipen ur den lilla, lilla öppningen skall man få i talken. En vanlig tratt är för stor. Den går inte att sticka ner i "flaskhalsen". Tratten till ångstrykjärnet är för liten. Talken stockar sig i den. Man får hälla i pyttelite och sedan hoppa med tratten så att talken skakar ner. På det viset tar det mycket lång tid och Matte kom med ens ihåg varför hennes puff inte var särskilt välfylld...

Matte testade att rulla ett rör av papper och fylla den lilla flaskan medelst det. Men Matte var inget bra på att rulla pappersrör och hälla pulver i! Det finns andra (som Matte hört talas om) som är jättebra på det! Ingen genväg bjöds. Mattes fantasi räckte inte till utan det blev den lilla, lilla tratten. Lite talk, hoppa med tratten, peta med tandpetare när det stockade sig. Så höll Matte på alldeles för länge. Inte hade hon ork att fylla puffen till brädden den här gången heller.

Husse dök upp i köket och kommenterade att det doftade så gott!

Tacka f---n för det när hela köket var dammigt av lavendeldoftande talk!